En söndag i Boulognerskogen

fondation_louis_vuitton

Efter att hela veckan ha besvärats av en förkylning, var det skönt att vakna imorse och känna att symptomen var på väg att ge sig. Prognosen hade lovat sol och 8 grader, och även om en titt ut genom fönstret visade att ett förargligt dis låg som ett lock över staden, så såg vädret på det hela taget ganska trevligt ut. Jag bestämde mig därför för att ge mig ut på en löptur bland söndagsflanörerna i Bois de Boulogne.

Någon timme senare lubbade jag runt bland träden och gjorde mitt bästa för att undvika att kollidera med hundar och barnfamiljer. En kall vind i kombination med diset som skymde solen fick mig snart att inse att t-shirt och kortbyxor hade varit ett väl optimistiskt klädval, men skam det som ger sig, så jag kämpade vidare. Plötsligt såg jag märkliga former sticka upp över träden en bit bort. Jag tog sikte på dem, och snart stod jag framför Fondation Louis Vuitton, ett konstmuseum, invigt hösten 2014, ritat av den amerikanske arkitekten Frank Gehry (kanske mest känd som arkitekten bakom Guggenheimmuseet i Bilbao, och som tidigare i Paris även ritat den byggnad i vilken Cinémathèque Française huserar).

Museets böljande former fick mig att tänka tillbaka på en lunchföreläsning på UPMC som jag hade nöjet att närvara vid i september i höstas. Föreläsningen gavs av Emmanuel Ferrand, och bar det passande namnet Calcul différentiel et géométrie illustrés par la biologie et l’architecture. Under en timme avhandlades bland annat de fascinerande illustrationer av matematikern och biologen D’Arcy Wentworth Thompson från hans berömda bok On Growth and Form som visar hur avbildningar av olika djur kan transformeras (tänk diffeomorfi) så att de liknar andra arter, samt några av de skapelser som den amerikanske arkitekten och uppfinnaren Richard Buckminster Fuller berikade vår planet med. Som exempel kan nämnas att Fuller hade för vana att experimentera med okonventionella former för byggnader, varav den geodetiska kupolen nog är den som idag främst förknippas med hans namn. Han har på senare år fått ge namn åt fullerenerna (däribland buckminsterfullerenen C_{60}, vars upptäckt 1985, två år efter att Fuller lämnat jordelivet, skulle komma att ge Robert Curl, Harold Kroto och Richard Smalley nobelpriset i kemi 1996).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s